Tvångsvård

I nedanstående ärenden har man rätt till ett offentligt biträde som bekostas av staten. Vi åtar oss uppdrag som offentligt biträde.

LVU – Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga

Socialtjänsten kan besluta om tvångsomhändertagande av barn som far illa på grund av bristande hemförhållanden (miljöfall) eller på grund av den unges eget beteende (beteendefall). Ett sådant beslut skall överprövas av Förvaltningsrätten.

LVM – Lagen om vård av missbrukare i vissa fall

Om en person till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel anses vara i behov av vård och denna inte kan tillgodoses frivilligt enligt Socialtjänstlagen eller på annat sätt, kan LVM aktualiseras om någon av följande förutsättningar föreligger:

• Personen utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara.
• Personen löper uppenbar risk att förstöra sitt liv.
• Personen kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller andra.

LRV – Lagen om rättspsykiatrisk vård

Om man på grund av psykisk störning inte kan dömas till fängelse för ett brott så kan man dömas till rättspsykiatrisk vård istället. Straffet är då inte tidsbestämt. Chefsöverläkaren kan ansöka om förlängning av vården med 6 månader i taget. Förvaltningsrätten har då att avgöra om vården skall fortsätta. En sådan förhandling i förvaltningsrätt sker då på plats där man är intagen. Förvaltningsrätten reser dit och håller förhandlingar. Med sig har de en sakkunnigläkare som också uttalar sig i frågan om vården ska fortsätta eller inte.

LPT – Lagen om psykiatrisk tvångsvård

För att tvångsvård enligt LPT ska bli aktuellt krävs att personen lider av en allvarlig psykisk störning. ”Med allvarlig psykisk störning avses psykotiskt tillstånd med förvirring, tankestörningar, hallucinationer eller vanföreställningar. Även depressioner utan psykotiska symtom där självmordsrisk föreligger och mer uttalade personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykotisk karaktär eller starkt tvångsmässigt beteende räknas som allvarlig psykisk störning”. Grund för bedömningen måste dokumenteras tydligt i journalen. Det räcker inte med att uppfylla en svår diagnos för att bli intagen. Behovet av omhändertagande för vård måste vara ”oundgängligt”. Dessutom måste patienten motsätta sig vården eller så måste det finnas en välgrundad anledning att tro att vården inte kan komma till stånd med samtycke från patienten.

Vid intagningsbeslut föreligger skyldighet att informera patienten (när patientens tillstånd medger det) om rätten att överklaga tvångsvården.